Viltspårprov 2004-09-28
Domare: AnneMarie Eklund
2:a pris
Kritik: En spårsäker hund som gör ett mycket bra arbete fram till
skottet. Får därefter problem att hitta spåret fram till klöven och får
hjälp

Chivas startade på viltspår och fick en 2:a med värdens bästa kritik. Han
gick hela spåret utan problem, klarade skottet (tyst och med stadga) gick
50 m och började sen snurra och leta efter klöven!Jag har inte tänkt på det
men alla prov jag har gått så har spårslutet kommit ganska snart efter
skottet så det har han tydligen lärt sig att det ska vara så. Jag brukar
aldrig ha skott med när jag tränar. Det blåste hårt och det här spåret låg
precis vid havet(nåja Bråviken). Spåret gick han av uppe på en bergknalle
så det var ganska svåra förhållanden där. Vi fick sätta tillbaka honom och
då gick han galant de 25 meter(!!!!!!!!!!!!!!!!!!) som var kvar. Domarn sa
att hon aldrig varit med om något liknande( har jag hört det förut?) och
att hon var uppriktigt ledsen att hon inte kunde ge Chivas en 1:a.

Chivas har startat på viltspårprov!
I helgen gick jag ett viltspårsprov med Chivas. Tanken var att han skulle
ta sitt tredje förstapris och därmed bli champion men där gick han bet.
Till hans försvar kan sägas att många duktiga hundar gick bet den dagen.
Det hade regnat rejält under natten och dessutom var det mycket vildsvin i
området. Var och varannan klöv var borta i spårsluten. Troligen hade
vildsvinen ätit upp dem. Chivas klöv saknades naturligtvis, men han visade
inga tecken på att reagera på vildsvinsdoften. Möjligen med intresse i så
fall så det var därför han var så okoncentrerad, men det kan lika gärna ha
varit att spåret regnat bort och att det var för svårt. En del hundar hade
stuckit svansen mellan benen och lagt av att spåra när de kände
vildsvinsdoft. En av domarna hade mottagit en protest mot att det var för
mycket grisar i skogen! Provbäst blev en Rhodesian ridgeback som inte bara
stötte på vildsvinsdoft utan stötte upp ett vildsvin på någon av
sträckorna. Det var väl inte mer med det utan den fortsatte att spåra i
alla fall. En helcool hund.

Chivas debuterar på jaktprov
Den 1:a maj åkte jag till Boxholm för att starta Chivas i nybörjarklassen
på SSRK´s jaktprov. Jag var ganska optimistisk för Chivas hade varit
jätteduktig och kunde alla ingående moment. Anneli och Torbjörn kom dit med
Smokie för att se och lära. Det var en underbar dag på en vacker plats,
Fiskarp vid sjön Sommen, och gullvivorna blommade så vi hade det ganska bra
där vi satt och pratade.
Så blev det då Chivas tur och det gick då inte att se att det här var en
hund som faktiskt var tränad inför jaktprov. Han gjorde ingenting rätt,ok
han hämtade en hare och han simmade bra, men det räcker ju inte. Mållös
tittade jag på och hjärnan gick på högvarv. Vad håller han på med?
En genomgående kommentar i domarprotokollet var bristande koncentration och
bristande intresse så jag tror helt enkelt att han behöver miljötränas.
Kommer man med en lanthund till en så pass stor tävling så finns det ju hur
mycket folk och hundar som helst som måste kollas in. "Nu vet vi i alla
fall hur vi inte ska göra" sa Annelie innan vi skildes åt.
Sagt och gjort, Chivas skulle miljötränas, så när vi dagen därpå åkte till
Söderköping för att hälsa på Malte så tog vi med oss en skata för att träna
i deras trädgård. Det gick naturligtvis hur bra som helst! Det som var
mycket glädjande var också att Malte verkade mycket intresserad av skatan
så vi kastade den till honom också och han sprang och hämtade den direkt.
Det är ju bra eftersom han aldrig är tränad i apportering förut.

Chivas har spårat vilt!
Söndagen den 18/1 var Chivas och jag med ett jaktlag för att söka efter ett
skadskjutet rådjur. Spåret var ett dygn gammalt och låg i snö. Dessutom var
det ett framben som var avskjutet så det var inte speciellt stora mängder
blod. Chivas tog an spåret och gick säkert. Han gjorde ett par tapp och då
fick man se hur skickliga dessa jägare var att följa spår i snön. Hur de
kunde se i hårt packad snö (där det dessutom gått andra djur )att här har
det gått ett trebent rådjur och att de hittade de små fragment av blod som
fanns är en gåta för mig. Då och då kom man fram till en lega och där fanns
det mera blod så då visste man att man var på rätt väg. Efter ett par
timmar stötte Chivas upp rådjuret, men ingen hann skjuta. Rådjuret var
väldigt snabbt för att vara skadat. Det var bara att fortsätta. Nu gick det
desto fortare. Chivas gick så snabbt så jag var säker på att han inte
kunde gå rätt, men jägarna bakom tittade på spåren i snön och kommenterade
"hunden har rätt" med jämna mellan rum. När rådjuret gått över en väg bröt
vi för fika. Vi behövde något varmt. Efter 45 minuter var vi tillbaka och
Chivas tog an spåret och gick tvärsäkert en bit parallellt med vägen och
sedan skulle han över den igen. Jag följde med en bit men såg inga spår så
jag tog tillbaka honom. Ca en timme till höll vi på att leta spår och
Chivas gick bara och såsade. Han hade tappat intresset. Efter sju timmar
fick vi ge upp. Vi hittade inte rådjuret.
En vecka senare fick jag en hälsning fån jaktlaget "hunden hade rätt". Man
hade fortsatt över vägen där Chivas hade gått och hittat legor senare och
kunna fortsatt spåra, funnit djuret och skjutit det. Då hade det skadade benet lossnat.
Vilken smart hund jag har. När han inte fick fortsätta det riktiga spåret
så kopplade han av. Han visste ju att vi inte skulle hitta det vi letade
efter där. Jag tolkade det som om han var trött(eventuellt dum i huvudet),
men det visade sig ju att det var matte som var dum i huvudet.
Den här upplevelsen har gjort mig mycket intresserad av praktiskt eftersök
så det är något jag kommer försöka lära mig mer om dels genom en
jägarexamen och dels genom LASA. Får se vilket år det blir bara:)