Ångermanbalens Dimma

Moder: Hallmyrans Sessan   

Fader: Ricko 

Smeknamn: Bimma (av min systerson), Puddingen

Vår första gemensamma hund var en underbar Finnstövartik vid namn Dimma.

Född: 2004-03-04 och dog 2005-10-13

Dimma var världens snällaste tik. Busig som få under sina första månader som valp. Hon älskade att leka med sina bästa kompisar Finnstövartiken Ina och Finnspetsen Tess. Ina bor med sin familj, Stig, Anette och lillebror Tero här i Boliden. Medans Tess är mina föräldrars lilla prinsessa i A-jaur.

Vid ½ år ålder blev Dimma lugn som en gammal tik. Hon var mycket lättlärd. Gick aldrig från våran gård, men tyckte mycket om att ligga och speja på grannarna. Alla som träffade henne föll direkt.

Filosofin i vår familj är att hundarna är våra barn. Här finns nästan inga gränser. Innan vi hämtade hem henne var vi nästan överrens om att inte ha henne i möblerna. Men efter nån vecka, då hon stod med frambenen på sängkanten och tittade med sina bedårande ögon på oss var det kört. Och sen dess är sängen och soffan lika mycket hundarnas som vår.

Dimma var en gossig tjej. Älskade ligga på vårt bröst i soffan. Och vad mysigare än ha en hund snarkandes i örat!?!?!?!?!?! I sängen var den hon som tog sin plats, oftast mellan oss och helst dela kudde. Sen fick vi vara glad om vi rymdes. Men vad gör man inte för sina godingar.

På utställning gick det också bra. Vi hann gå på 2 officiella

Åsele 20/3-05  - 1:a HP

Lycksele 13/8-05 - 1:a

Dimma & Ubbe i Lycksele

Domaren i Åsele sa med glimten i ögat att hon hade gohull. Efter det gav vi henne smeknamnet Puddingen. Och lika glad var hon för det....

I skogen var Dimma tidigt i utvecklingen, drev första haren redan vid 12 veckors ålder. Sen gick utvecklingen både lite upp och ner. Vilket inte är ovanligt på en unghund.

Vi förlorade Dimma 051013, under jakt genom tågolycka. Hon var då 1 år och 7 månader, och var en mycket duktig jägare. Den dagen glömmer vi aldrig. Det är det mest horribla vi varit med om. Smärtan efter det försvinner aldrig. Och vi kommer aldrig glömma vår Pudding.  

Frid susar träden i skogen du sprungit

Farväl bugar haren du sökt sällskap med

Tack önskar vi som hört skallet som sjungit

Tyst viskar vinden, vi ses snart igen

 They say memories are golden

Well maybe that is true

I never wanted memories

I only wanted you

A million times I needed you

A million times I cried

If love alone could have saved you

You never would have died

In life I loved you dearly

In death I love you still

In my heart you hold a place

No one could ever fill

If tears could build a stairway

And heartache make a lane

I´d walk the path to heaven

And bring you back again

Dimma springer nu på dom sälla jaktmarkerna tillsammans med vänner.

Vi glömmer dig aldrig gumman!