RIESENSCHNAUZER 

Ursprungsland: Tyskland
Användningsområde: Bruks- och sällskapshund
FCI-Klassifikation: Grupp 2, sektion 1. Med arbetsprov.

Bakgrund
Ursprungligen användes riesenschnauzern i södra Tyskland till att driva boskapshjordar. Omkring sekelskiftet 1900 insåg målmedvetna uppfödare att riesenschnauzern hade mycket hög arbetskapacitet och besatt ytterst värdefulla karaktärsegenskaper. Sedan 1913 stambokförs den och redan 1925 blev den erkänd som tjänstehund.

Helhetsintryck
Riesenschnauzern ska vara strävhårig, stor och kraftig med ett respektingivande utseende, snarare kompakt än smäcker. Den skall vara en förstorad, kraftig avbild av mellanschnauzern.

Viktiga måttförhållanden
Riesenschnauzern skall vara kvadratiskt byggd varvid mankhöjden ungefär skall motsvara kroppslängden. Huvudets hela längd (från nosspets till nackknöl) skall motsvara hälften av ryggens längd (från manke tilll svansansättning).

Karaktär
Typiska karaktärsdrag för riesenschnauzern är dess godmodiga och balanserade karaktär och omutliga trofasthet gentemot sin ägare. Den besitter högt utvecklade sinnesorgan, klokhet, läraktighet, styrka, snabbhet, uthållighet och motståndskraft. Den är modig och viljestark. Genom sin tålighet och sitt goda självförtroende lämpar sig riesenschnauzern bäst som sällskaps-, bruks-, och tjänstehund.

Huvud
Skallparti: Skallpartiet skall vara kraftigt och långsträckt utan starkt framträdande nackknöl. Huvudet skall vara i proportion med hundens kroppsmassa. Pannan skall vara flat, utan rynkor och löpa parallellt med nosryggen.
Stop: Stopet verka pga ögonbrynen tydligt markerad.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara välutvecklad med stora näsborrar och den skall alltid vara svart.
Nosparti: Nospartiet skall sluta i en trubbig kil. Nosryggen skall vara rak.
Läppar: Läpparna skall vara helt svarta, strama och sluta tätt intill käkarna. Mungiporna skall vara strama.
Käkar/tänder: Under- och överkäkarna skall vara kraftiga. Det fulltaliga saxbettet skall vara kraftigt utvecklat med rent vita tänder. Tuggmuskulaturen skall vara kraftigt utvecklad, men ingen stark kindbildning får störa huvudets (med skägget) rektangulära form.
Ögon: Ögonen skall vara medelstora, ovala och ritktade framåt. De skall vara mörka med livligt uttryck. Ögonkanterna skall ligga väl an.
Öron: Hängöron skall vara högt ansatta och vikta. De skall vara V-formade och öronens inre kant skall ligga mot kinderna. Öronen skall vara symmetriskt burna och riktade framåt mot tinningarna. Öronvikningen skall vara parallell och inte ligga ovanför skallens plan.

Hals
Den starka och muskulösa nacken skall vara flott välvd och halsen skall harmoniskt och jämnt övergå i manken. Halsen skall vara kraftigt ansatt, smäcker, ädelt böjd och vara i proportion till hundens kroppsmassa. Halshuden skall vara stram och utan rynkor.

Kropp
Överlinje: Rygglinjen skall från manken slutta något bakåt.
Manke: Manken skall utgöra överlinjens högsta punkt.
Rygg: Ryggen skall vara kraftig, kort och stram.
Ländparti: Ländpartiet skall vara kort, kraftigt och djupt. Avståndet från sista revbenet till höften skall vara kort, varvid hunden verkar kompakt.
Kors: Korset skall vara lätt rundat och omärkligt övergå i svansansättningen.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara måttliget bred, vara oval i genomskärning och nå till armbågarna. Förbröstet skall vara markant utvecklat genom bröstbensknappen.
Underlinje: Flankerna skall inte vara överdrivet uppdragna utan bilda en vackert börjd linje.
Svans: Svansen skall vara naturlig (okuperad).

Extremiteter
Framställ: Framstället skall sett framifrån vara kraftigt, rakt och inte trångt ställt. Underarmarna skall sedda från sidan vara raka.
Skulderblad: Skulderbladen skall ligga fast an mot bröstkorgen. Skuldrorna skall vara väl musklade på bägge sidor om skulderbladen och nå över bröstkotornas taggutskott. De ska vara så snedställda som möjligt och väl tillbakalagda. Vinkeln mot horisontallinjen skall vara ca 50 grader.
Överarm: Överarmarna skall ligga väl an mot kroppen. De skall vara kraftiga och muskulösa. De skall vara vinklade ca 95-105 grader mot skulderbladen.
Armbåge: Armbågarna skall ligga väl an och varken vara utåt- eller inåtvridna.
Underarm: Underarmarna skall från alla sidor sedda vara fullkomligt raka, kraftigt utvecklade och väl musklade.
Handlov: Handlovarna skall vara kraftiga, stadiga och bara lätt avvika från underarmslinjerna.
Mellanhand: Mellanhänderna skall sedda framifrån vara lodräta. Sedda från sidan skall de vara något snedställda. De skall vara kraftiga och något fjädrande.
Framtassar: Framtassarna skall vara korta och runda med välvda och tätt intill varandra liggande tår (kattfötter). Klorna skall vara korta och mörka. Trampdynorna skall vara hårda.
Bakställ: Bakbenen skall sedda från sidan vara snedställda. Sedda bakifrån skall de vara parallella och inte trångt ställda.
Lår: Låren skall vara måttligt långa. De skall vara breda med kraftig muskulatur.
Knäled: Knäna skall varken vara inåt- eller utåtvridna.
Underben: Underbenen skall vara långa, kraftiga, seniga och övergå i kraftfulla hasor.
Has: Hasorna skall vara utpräglat vinklade, kraftiga och stabila samt varken vara inåt- eller utåtriktade.
Mellanfot: Mellanfötterna skall vara korta och lodrätt ställda.
Baktassar: Baktassarna skall ha korta, välvda och tätt intill varandra liggande tår. Klorna skall vara korta och svarta.

Rörelser
Rörelserna skall vara elastiska, eleganta, kvicka i vändningarna, fria och marktäckande. Frambenen skall ta för sig framåt så mycket som möjligt. Bakbenen skall ge det erforderliga påskjutet och vara mycket marktäckande och fjädrande. Ena sidans framben och andra sidans bakben skall föras framåt samtidigt. Rygg, ledband och leder skall vara fasta.

Hud
Huden skall ligga stram på hela kroppen.

Päls
Pälsstruktur: Pälsen skall vara spänstig, hård och tät. Den skall bestå av tät underull och hårt täckhår som skall vara åtliggande över hela kroppen och inte vara för kort. Täckhåret skall vara strävt och tillräckligt långt för att dess struktur skall kunna bedömas. Det skall varken vara borstigt eller vågigt. Pälsen på benen tenderar att inte vara riktigt så hård. På pannan och öronen skall pälsen vara kort. Som typiska kännetecken skall det på nospartiet finnas skägg som inte får vara för mjukt, samt buskiga ögonbryn som skall skugga ögonen lätt.
Färg: Rent svart med svart underull eller peppar och salt. För peppar och salt gäller som mål en mellanton med lika fördelad, väl pigmenterad pepparfärgad och grå underull. De tillåtna färgnyanserna är från mörkt järngrå till silvergrå. Alla färgvarianterna måste uppvisa en mörk mask som harmoniskt skall anpassa sig till varje färgslag och understyrka uttrycket. Tydligt ljusa tecken på huvudet, bröstet och benen är inte önskvärda.

Storlek
Mankhöjd: Hanar och tikar 60-70 cm
Vikt: Hanar och tikar 35-45 kg

Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

 Källa: Svenska Kennelklubben