MOMENTBESKRIVNINGAR 

Alla som gått kurs hos mig, vet att jag har mycket svårt att beskriva något - utan att samtidigt praktiskt visa med en hund.
Dessutom är jag en praktiskt lagd person, som direkt efterlyser exempel om någon blir (enligt mitt sätt att se) allt för teoretisk...

Här kommer jag beskriva; tillsammans med någon av mina hundar - hur jag tränar in olika moment.

APPORTERING
Apportering består av flera olika delar som tränas separat, innan dom läggs ihop till ett sammanhängande moment.
Dom allra flesta hundar kan både plocka upp och bära, men kan han svårare att hålla fast och avlämna snyggt.
När hunden behärskar samtliga delar; då först lägger man ihop länkarna till en hållbar kedja.
Lite fusk kan man tycka det är, att visa Apportering med en jaktlabbe - men även LEO har fått lära sig att hålla fast och avlämna snyggt. Ja, inte ens plocka upp har gått utan inlärning - eftersom Leo gärna ville plocka upp samtliga dummis som låg på marken. Dessutom har inte han haft så lätt för att plocka upp kaniner, korpar, trutar och annat vilt som ingått i jaktträningen...
Leos apporteringsträning har alltså stött på lite problem under vägen och mycket av det beror på att jag låtit mig påverkas av att "han ju bär på allt" och då borde även kunna Apportera.
ACKE har fått en mycket mer välplanerad apporteringsträning och det i sin tur beror på att jag tidigare tränat LISA som villigt greppade allt som presenterades framför henne, men som också tuggade på allt! Jag var alltså rädd att Acke skulle utveckla ett tuggande liknande Lisas och tänkte att "här gäller det att göra rätt från början."
Acke utvecklade inget tuggande alls, men jag tror inte det enbart hade att göra med mitt träningsupplägg - utan hundens tuggande styrs nog mycket av dens "nerver"...

Apportering är ett moment som kan utvecklas negativt för både hund och förare, men som är så kul att träna - om man gör det med positiv förstärkning och noga utformad träningsplan!
Lycka till!

VITTRINGSAPPORTERING
Vittringsapportering innebär att hunden skall kunna särskilja en specifik vittring från övriga; dvs kunna diskriminera.
Själva diskrimineringen behöver inte vi lära hunden, för det kan han alldeles utmärkt utan vår hjälp. Det vi däremot skall lära hunden är vilken vittring han skall diskriminera; dvs välja ut.
Momentet består av två stora delar: Plocka upp och avlämna snyggt - och att kunna diskriminera. Dessa två delar tränas separat och när båda fungerar, läggs hela kedjan ihop.
Efter att ha provat på olika metoder, har vi valt denna:
Lägg ut 1 + 1 pinne med ca 1 meters avstånd. "1 + 1" innebär 1 med vittring av dig och en neutral. I en burk har du ca 20 pinnar + en grilltång att hantera pinnarna med. När pinnarna ligger på marken släpps hunden fram till dom och så fort han nosar på rätt pinne, klickar du och belönar. Om han skulle lyfta fel pinne, tar du undan den och lägger dit en ny.
Sedan ökade vi med en pinne i taget, plus att vi ökade avståndet till pinnarna.
Samtidigt tränas plocka upp och avlämna korrekt och när dom båda funkar; läggs kedjan ihop.
Eftersom Leo har fart så det räcker, har jag försökt skicka honom så lungt som bara möjligt; ofta bara med ett stilla "Hämta". Allt för att undvika "ta-första-bästa-pinne".

VILTAPPORTERING
Vid viltapportering jobbar vi efter samma principer som vid all apportering:
Positiv förstärkning och negativt straff. Positiv förstärkning innebär att vi förstärker det rätta beteendet genom att belöna med något hunden vill ha och som hjälp att kunna förstärka exakt rätt beteende, använder vi en klicker. Negativt straff innebär att vi håller tillbaka belöningen när hunden gör fel. Begreppen negativ och positiv står alltså endast för att vi tillför, respektive tar bort - ungefär som på en strömbrytare med + och -.
All träning börjar hemma på gården och när hunden behärskar momentet hemmavid, börjar generaliseringen. Det innebär att hunden skall generalisera inlärningen från gården, till att gälla all träning i alla möjliga miljöer och förhållanden. Då det gäller Viltapporteringen är det bl.a all vilt, i olika terränger, i vatten och med flera hundar omkring sig.

GÅ VID SIDAN
En retriever på jakt skall gå vid sidan med fokus framåt. Går hunden för långt fram, är han i vägen för skytten och går han med nosen i backen - hinner mycket hända omkring som han missar.
Det här kan tränas in på olika sätt och vi tränar detta genom postitiv förstärkning och negativt straff. Positiv förstärkning innebär att vi förstärker (betonar) det rätta beteendet genom att tillföra något hunden vill ha. För att kunna förstärka exakt rätt beteende, använder vi klicker, men här hade vi också kunnat sägar "Leo" eller "Varsågod". Efter klicket kommer belöningen och oftast belönar vi med godis eller boll, men här belönar vi med att hunden får hämta dummin eller fågeln.
Om hunden går för långt fram eller doppar nosen i backen, använder vi oss av negativt straff. Det innebär att vi förhindrar hunden att nå sin belöning: få hämta sin dummi! En hund som är klickertränad går att förhindra genom att föraren stannar upp - och ger möjlighet för hunden att återta rätt position.
Som vid all träning är kriteriesättningen mycket viktig, liksom generaliserinsträningen. Det innebär att hunden första gången kanske bara behöver gå någon meter, innan den får hämta sin dummi och när det fungerar hemma på gården, flyttas träningen till skogen och kring vatten. Plus naturligtvis tillsammans med andra hundar.
När börjar man då använda kommando?
En allmän regel är att kommandot läggs på när momentet är korrekt. Att gå vid sidan korrekt innebär att hunden håller bogen vid mitt vänstra ben, håller blicken framåt och kan gå åtminstone någon meter på det sättet - då kan vi börja "tala om för hunden att det här du gör, heter Sidan"
Det här sättet att träna skulle också kunna beskrivas som "Doggie-zen", vilket i korthet innebär att hunden måste först böra något - innan han får sin belöning. Men brukar säga att det är ett sätt att kvalitetessäkra ett moment.